28 februari 2016

Kapellgatan 13, Katrineholm

Äntligen fick jag tid att läsa"En stad av ljus", som är fjärde och sista delen i Kerstin Ekmans numera klassiska svit "Kvinnorna och staden" från 1970-80-talen! Boken kom ut 1983 och utspelar sig några år tidigare. Då kommer Ann-Marie, som bor i Portugal med sin man, tillbaka till Katrineholm för att sälja familjens hyreshus sedan hennes far gått bort. I det rivningsmässiga huset bor Ann-Maries sjuttonåriga dotter Elisabeth, men när Ann-Marie kommer dit har dottern försvunnit. En vistelse som var tänkt att bli kort och effektiv drar ut på tiden medan Ann-Marie blir alltmer apatisk i sin väntan på dottern. Precis när det börjar bli lite för tråkigt och tragiskt att läsa om Ann-Maries icke-tillvaro i 70-talets Katrineholm går Ekman tillbaka till Ann-Maries barndom och berättar om hennes liv fram till 70-talet. Det handlar om relationer och förluster, konventioner och kläder, alkoholism och psykisk sjukdom, småstadshierarkier och strukturomvandlingar. Allt beskrivet på Kerstin Ekmans fina språk med mycket humor. Så här skriver hon om Ann-Maries tankar inför äktenskapet: "Men jag var i alla fall räddad undan rena misären eller fakturaskriveriet. Jag begrep ju att från och med nu skulle det inte bli roligare precis. Av Fredrik och Jenny hade vi fått en dammsugare i lysningspresent. Jag skulle suga upp påse efter påse med damm och under tiden skulle Hasse överta firman och vi skulle köpa villa och våra barn skulle ta studenten och när jag hade sugit opp ett berg av damm, så mycket att det skulle räcka att lägga en hel stad under ett grått lager som askan efter en stor bomb, då skulle vi hyra Rosenholm och ha femtioårsskiva för Hasse och längre kunde jag inte tänka för sen såg jag bara löständer och rödbetsfläckar på duken och hörde möjligen svag fiolmusik i krematoriet." (s. 419) Om man har läst de tidigare delarna kan man placera in Ann-Marie i linjen av Katrineholmskvinnor: hon är fosterdotter till Jenny och fick sälja godis på torget med Tora när hon var liten. Men man behöver inte ha läst de tidigare delarna för att ha behållning av denna berättelse om en 1900-talskvinna och om Katrineholm, detta "mögel på landskapet", som Ann-Marie kallar staden.
Betyg: EEEE+

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar