Kärlek och rättegång

Sarah Waters flyttar sig obesvärat mellan olika historiska epoker och skriver härligt engagerande, uppslukande romaner, ofta med lesbiska relationer i centrum. (Hon slog igenom med "Tipping the velvet"/"Kyssa sammet".) Hennes senaste bok, "The Paying Guests", utspelar sig 1922. Frances bor ensam med sin mor i ett stort hus i södra London, sedan hennes båda bröder dödats i första världskriget och fadern drabbats av en hjärtattack. Eftersom fadern lyckats slarva bort familjeförmögenheten måste mor och dotter ta emot inneboende, om de ska kunna bo kvar själva. In flyttar det unga paret Leonard och Lilian. Till det förstelnade huset för de med sig den nya tiden med jazzmusik, shinglat hår, korta kjolar och cocktails. Och så drar en ödesdiger händelseutveckling igång som inte slutar förrän i Old Bailey, den klassiska domstolsbyggnaden i London. Det är en psykologiskt trovärdig kombination av kärleks- och rättegångsroman, som är lika uppslukande som Waters tidigare böcker.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Dorothy Sayers rättegångsdeckare "Oskuld och arsenik" ("Strong Poison"), där Lord Peter Wimsey blir kär i Harriet Vane när hon står oskyldigt anklagad för mord på sin älskare.

Panik på high school

Jag var tvungen att lägga min andra bok åt sidan för att snabbläsa "The Fever" av Megan Abbott innan den korta lånetiden gick ut. Efter "The End of Everything" och "Dare Me" fortsätter Abbott sitt utforskande av tonårstidens, och särskilt tonårsflickors, förvirring, mörker och våldsamhet. Huvudpersonen i "The Fever" är 16-åriga Deenie som bor i en generisk amerikansk småstad/förort. En dag i skolan faller hennes bästa kompis Lise ihop i ett anfall som slutar med att hon hamnar i koma. Ingen förstår vad anfallet berodde på och när fler flickor på skolan också får anfall sprider sig paniken bland ungdomarna och deras föräldrar. Är det droger? Är det HPV-vaccinet? Är det den förgiftade sjön? Parallellt med Deenie får läsaren följa hennes storebror Eli och hennes pappa Tom, som är lärare på skolan. Abbott undviker klichéer och beskriver skeendet inifrån på ett sätt som gör att boken verkligen gör skäl för sitt namn. Det är alltså ingen kylig deckare där någon kommer in utifrån och ska lösa mysteriet (även om det till slut får sin förklaring). Tack vare Elis och Toms perspektiv är boken inte lika klaustrofobiskt centrerad på tonårsflickor som "Dare Me", men det gör den också lite mer ofokuserad. Riktigt lika bra som "Dare Me" är "The Fever" trots allt inte.
Betyg: EEEE

Mordet på Hamngatan

Efter "Dead Water" gick jag vidare till Ann Cleeves senaste bok om kommissarie Vera Stanhope i Newcastle. "Harbour Street" heter den. Den utspelar sig i jultid och börjar med att en äldre kvinna blir mördad på ett fullsatt pendeltåg. Hon bodde på förortsgatan Harbour Street, där det bara finns ett bostadshus, en pub, ett fish & chips-ställe och ett skeppsvarv. Historien utvecklar sig som en klassisk polispusseldeckare med ett lagom antal misstänkta inom ett litet geografiskt område. Det är ett beprövat upplägg, som Cleeves förstås gör ovanligt bra.
Betyg: EEEE

Utsökt med utsikt

För att täppa igen min bildningslucka fortsätter jag, efter "Maurice", att läsa E.M. Forsters böcker. Jag började med "A Room With a View" ("Ett rum med utsikt"). Jag har sett filmen så många gånger att jag kan historien utantill och efter att ha läst romanen kan jag konstatera att filmen följer boken väldigt väl, till och med i enstaka repliker. Historien om den unga engelskan Lucy som kommer till Florens, upptäcker kärleken och skaffar sig modet att bryta mot konventionerna kunde ha varit sötsliskig om inte Forster hade skrivit den med så mycket knivskarp ironi och avslöjande betraktelser över dubbelmoral, sociala skrankor och människors tillkortakommanden. Där påminner han mycket om en annan av mina favoriter: Jane Austen. De rör sig i samma engelska överklassvärld, men med hundra års skillnad. Forster är lika rolig och lättläst som Austen och jag ska givetvis läsa fler av hans romaner.
Betyg: EEEEE

Tillbaka till Shetlandsöarna

Ann Cleeves är en av mina favoritdeckarförfattare, men nyligen insåg jag att jag inte har hängt med i hennes utgivning: det har kommit både en bok i Shetlandsserien och en om Vera Stanhope! Jag började med Shetlandsdeckaren "Dead Water". I den har det gått sex månader sedan tragedin i "Blue Lightning" ("Blå gryning") och polisen Jimmy Perez är fortfarande bedövad av sorg. Han försöker dock komma tillbaka till jobbet och när den impopulära, kvinnliga åklagaren på orten hittar en död man i en kapproddbåt vaknar hans intresse för mordutredningar igen. Ansvarig för utredningen är dock den nya bekantskapen Willow Reeves som flygs in från fastlandet. Cleeves deckare är ganska traditionella men hon gör det bättre än de flesta. Jag älskar hennes sympatiska huvudpersoner och skildringarna av det karga landskapet.
Betyg: EEEE

Knivmord och klichéer

Jag är en mycket oregelbunden läsare av Val McDermid och har knappt läst henne alls sedan jag började med den här bloggen. Men av någon anledning hade jag pocketboken "Ett fjärran eko" ("The Distant Echo") från 2003 hemma och nu har jag läst den. Den ingår inte i någon serie och utspelar sig i Skottland, framför allt i St Andrews. Vintern 1979 hittar fyra berusade studenter på hemväg en knivhuggen kvinna som dör inför deras ögon. De blir misstänkta för mordet, men varken de eller någon annan åtalas någonsin för brottet, vilket gör att de får leva med misstankarna. Tjugofem år senare tas utredningen upp igen när DNA-tekniken gör att man kanske kan hitta gärningsmannen. Som vanligt i den här typen av deckare river det upp gamla sår och fler människor dör. McDermid skriver bra och det är spännande, om än lite för långt. Jag är dock rejält trött på klichéingrediensen  "den traumatiska adoptionen", som jag tycker att (deckar)författare tar till alldeles för ofta. (Ett annat exempel är "Slutet på kedjan", där adoptionen dessutom är helt onödig för berättelsen.) Som adoptivmamma är jag förstås extra känslig på den punkten, men jag ogillar även andra klichéer, som personen som blivit föräldralös efter att båda föräldrarna dött i en bilolycka och kvinnan som blir gravid efter bara ett samlag. Hur ofta händer det i verkligheten?
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre en verklig, traumatisk adoptionshistoria utan klichéer: Jeanette Wintersons "Varför vara lycklig när du kan vara normal?".

Döden på dockteatern

Flavia de Luce skulle antagligen vara ganska odräglig om man träffade henne i verkligheten, men som deckarhjältinna gillar jag den lillgamla 11-åringen med det osunda intresset för dödliga gifter. I Alan Bradleys andra bok om henne, "The Weed that Strings the Hangman's Bag", blir en känd dockteaterspelare och hans assistent strandade i den lilla byn Bishop's Lacey. Flavia, som nästlar sig in överallt där det händer något intressant, får hjälpa till att rigga upp teatern och sitter på första bänk när föreställningen börjar. Och därmed sitter hon utmärkt till för att studera ett dramatiskt dödsfall på nära håll. Bradley håller fast vid humorn och den Agatha Christie-aktiga pusseldeckarstämningen, men i den här boken är tempot lite jämnare än i den första delen.
Betyg: EEEE